Flickforskare överväldigade...

Läs om vårt Fårö-äventyr här.
Bergmans hus Hammars, sett från havet, där vi satt i vardagsrummet, arbetsrummet och meditationsrummet om dagarna för att diskutera, skriva, prata och umgås. Härliga dagar med underbara människor. Och en helt fantastisk miljö!

Gösta Ekman, Holly Hunter, Kleerup och jag!

Vad kan vi möjligen ha gemensamt? Jo, vi har samtliga blivit utvalda gäster/stipendiater till Bergmangårdana på Fårö. 2010 vistades bland annat Gösta Ekman, Michael Douglas och Catherine Zeta Jones på Ingemar Bergmans gård som genom en stiftelse låter forskare, konstnärer, skådelseplare och journalister vara där under kortare eller längre vistelser. Tidigare i år var bland annat Kleerup där vilket uppmärksammades i DN. Bergmangårdarna är stängda för allmänheten och endast de som ansökt och blivit beviljade stipendier för arbetsvistelser har tillträde till Bergmans eget hus och bibliotek.

Nu är det inte lilla jag som blivit särskilt inbjuden - om jag ska vara ärlig - utan forskarnätverket FlickForsk som ansökt om och blivit beviljad en vistelse. Denna och nästa vecka är vi sammanlagt tretton flickforskare från Sverige och Finland som intar gården. Det ska bli sjukt spännande att bo på gården och få vara på Fårö under den blåsigaste hösten. Det ska också bli sjukt roligt att träffa alla och jobba tillsammans! Vi ska jobba med minnesarbete som metod - nytt och spännande för mig. För övrigt ser jag fram emot att umgås framför brasan, ge mig ut med kameran, upptäcka Fårö och hinna med en och annan löptur. Längtar!

Nytt forskningsprojekt

Under hösten kommer jag påbörja ett nytt forskningsprojekt om Kön och ohälsa i den tidiga skolhälsovården, ca 1930-1960. Projektet har fått ett startbidrag från Gunvor och Josef Anérs stiftelse. Pengarna är välkomna och ger mig möjlighet att gå ner lite i tjänst under ett par månader. Ska bli kul att forska igen!

En annan glad nyhet är att boken Naturen, kuren och samhället - Vård på sanatorier och kurorter ca 1870-2010 (red. Motzi Eklöf) äntligen har kommit ut. Antologin handlar om vårdinrättningar som kurorter, sanatorier, alkoholistanstalter, enskilda sjukhem och hälsohem i Sverige under 1800-talets sista decennier och fram till i dag, med tonvikt på perioden runt sekelskiftet 1900. De elva kapitlen är skrivna av historiker, idéhistoriker och kulturvetare som belyser olika teoretiska och praktiska försök att skapa god vård huvudsakligen genom naturliga läkande krafter i och utanför människan. Mitt kapitel heter "Flickor och kvinnor på kurort" och handlar om patienter, sjukdomar och behandlingar på kurorterna Loka och Porla brunn.

Världens tuffaste flicka…

… är min egen lilla Märta, snart sex år, som älskar superhjältar och vågar välja spindelmannentröjor, sköna baggy jeans och slitna gympadojor trots att majoriteten av de andra flickorna på dagis väljer rosa, klänningar, Hello Kitty och glittriga sandaler. Jag skriver vågar eftersom Märta redan nu är mycket medveten om vad hon gillar och inte gillar och står för det – trots att hon vet att flickor inte brukar välja den typen av kläder och trots att hon får utså pikar från andra barn som: ”flickor kan inte ha spindelmannen” och från vuxna som: ”å vad fin du är i dag som har flätor och klänning!” (när hon nu nån gång får för sig att ha det). Och till konservativa föräldrar som tror att en genusmedveten mamma som jag enbart erbjuder ”pojkkläder” till min flicka eller pådyvlar henne idéer om vad hon bör tycka och välja, kan jag bara påpeka att jag låter henne välja själv och att jag tycker det är lika ok med klänningar som med byxor, rosa som blått.

Ibland blir man dock alldeles matt som förälder – och arg. Inte bara för kommersiella krafter och andra som är så starka när det gäller könsnormer för barn, utan också för att många är så omedvetna, ointresserade och oengagerade i frågan om vilka möjligheter och signaler vi ger våra barn. Det gäller värsta exemplet från leksaks- och klädindustrin till mindre utpekade, men i mina ögon, lika normerande idéer inom idrottsrörelser som separerar och förstärker skillnader hos pojkar och flickor från tidig ålder. På flera håll skapas ju normer om vad som är ok, och inte. Om hur en flicka eller en pojke ska vara eller vad de får göra. Varför begränsa människor redan när de är små? Vi vill väl att våra barn ska ha alla möjligheter och samma möjligheter oavsett om de är flickor eller pojkar, eller?

Ett framåtskridandets sekel ...?

"Det nyss flydda seklet har i många afseenden varit ett framåtskridandets sekel och detta icke minst för oss kvinnor. Kvinnans ställning är nu en helt annan än för ett femtiotal år tillbaka; för henne finnes möjlighet till utbildning inom vetenskapens olika grenar, och för henne har det ena verksamhetsområdet efter det andra öppnats, bland andra äfven läkarens."

Så skrev Ellen Sandelin, Sveriges fjärde kvinnliga läkare (examinerad 1894), i tidskriften Hygiea 1901. Ellen liksom det dryga femtontal kvinnor som hade erhållit läkarlegitimation vid denna tid, önskade fler möjligheter att praktisera sitt yrke. Fortfarande fick kvinnor endast öppna egen läkarpraktik. De kunde inte få tjänster på lasaretten eller ute i landet som provinsialläkare. Under "framåtskridandets sekel" - 1900-talet - blev läkaryrket allt vanligare bland kvinnor. I dag räknar man med att ca 40 procent av läkarna i landet är kvinnor och om tjugo år, är förmodligen andelen över häften.

I veckan föreläser jag för kvinnliga läkare i Uppsala. Karolina Widerström, Sveriges första kvinnliga läkare, Ellen Sandelin och de andra pionjärerna, förtjänar sin plats i historien. Inte bara för att de var först, utan för att de drev på och utvecklade viktiga områden inom kvinnomedicin, barnkunskap och sexualundervisning.